Den första tingsrättsdomen om ersättning för onormala prisförändringar

I slutet av juni tog tingsrätten ställning till en entreprenörs krav på ersättning för onormala prisförändringar (Jönköpings tingsrätts dom i mål nr T 3033–23). Såvitt jag känner till är det den första rättsliga prövningen där en allmän domstol tar ställning till ett krav grundat på kap 6 § 3 i AB/ABT.

Bestämmelsen infördes i AB/ABT i samband med den senaste revideringen. Innan dess fanns motsvarande bestämmelse i en reservation framtagen av Byggföretagen, vilken regelbundet utgjorde avtalsinnehåll från början av 1970-talet. Under de ca 20 år vi levt med nuvarande standardavtal har bestämmelsen sällan åberopats fram till de senaste åren i samband med de prisökningar som följde i kölvattnet av bl.a. Covidpandemin, Cementakrisen och Ukrainakriget.

Även om tingsrätten i det här fallet inte gör någon fullständig prövning av rekvisiten i kap 6 § 3 (se nedan varför), så är domen av intresse för en bransch som väntar på vägledande praxis om hur bestämmelsen ska tillämpas. Domen kom att handla om när det är visat att entreprenören har haft en kostnadsändring.

Kort repetition av bestämmelsen i kap 6 § 3 AB/ABT

Bestämmelsen i AB/ABT kap 6 § 3 utgör en slags force majeure/hardship klausul. Den innebär att det avtalade priset ska ändras givet att vissa förutsättningar är uppfyllda. Hur bestämmelsen ska förstås och tillämpas i praktiken är dock oklart. Detta är sedan tidigare orörd mark på ett förhållandevis krångligt juridiskt område.

Svårigheterna kretsar främst kring rekvisiten att det ska vara en kostnadsändring, och att kostnadsändringen ska vara oförutsebar och väsentlig. När det gäller krav kopplade till material ”räcker” det att kostnadsändringen orsakats av onormala prisförändringar. Men gäller kostnadsändringen förnödenhet eller tjänst krävs att kostnadsändringen är förorsakad av krig eller annat krisförhållande. Även rättsföljden är oklar, dvs hur priset ska ändras om väl rekvisiten är uppfyllda. 

Bestämmelsen lyder: 

Tingsrättsfallet – bakgrunden

Entreprenören hade åtagit sig att bygga en ny industribyggnad.  Kontraktssumman var ca 84,4 MSEK, och priset var fast utan indexreglering. Parterna ingick kontrakt i mars 2021. ABT 06 var kontraktshandling. Anbudet lämnades i februari 2021. Entreprenaden godkändes i november/december 2022.

Entreprenören gjorde gällande att både Covidpandemin och Ukrainakriget samt följderna på omvärlden hade orsakat onormala prisförändringar på material som ingått i entreprenaden och att entreprenören därför drabbats av en kostnadsökning om 11,5 MSEK. Kostnadsökningen hade entreprenören räknat fram utifrån Entreprenadindex och en jämförelse med sin faktiska inköpskostnad för varje materialslag (se utveckling kring detta längre ned). Entreprenören begärde ersättning av beställaren med ca 7,8 MSEK. Entreprenören begärde även moms på beloppet, så kravet var totalt ca 9,7 MSEK inkl. moms.

Att beloppet som begärdes i målet var lägre än den totala kostnadsökningen berodde på att entreprenören gjort avdrag med ca 3,7 MSEK (från 11,5 MSEK). Som det får förstås menade entreprenören att den delen av kostnadsökningen var normal och därför förutsebar och/eller icke-väsentlig. Även uppskattningen om storleken på en normal kostnadsökning gjordes utifrån Entreprenadindex.

Entreprenörens argument kring kostnadsökningen

Eftersom domen kom att handla om kostnadsökningen finns skäl att fördjupa sig lite mer i hur entreprenören argumenterade i denna del.

Kostnadsökningen beräknade entreprenören genom att jämföra förändringen av Entreprenadindex från anbudstiden till tiden för inköp och därefter ställdes den i relation till det faktiska inköpspriset (se formel i bilden nedan).

Den här beräkningsmetoden presenterades under 2023 i Lexnovas Expertkommentarer Kostnadsökningar för material i entreprenader – förslag till praktisk tillämpning.  

Entreprenören redovisade inte sin kostnadskalkyl i domstolen, utan argumenterade för att det var mer objektivt att använda den aktuella beräkningsmetoden enligt vilken man räknade baklänges från inköpspriset. Detta då det inte fanns ”anledning att tro att en viss entreprenör skulle ha haft en annan kostnadsutveckling än den som gällt för marknaden i stort”.

Entreprenören argumenterade för att man med den använda metoden undvek problem som kan uppkomma om man utgår från kalkylen och entreprenören räknat bort sig och satt för lågt pris. I sådant fall hade ju beräkningen gett en betydligt större kostnadsökning bara för att entreprenören räknat fel. Ytterligare en fördel som förespråkades med metoden var att man undvek en omfattande materialhantering i rättsprocessen (dvs bevisning) som hade gjort processen dyrare att driva. Även om det inte sägs uttryckligen bygger resonemanget på att det faktiska inköpspriset, som beräkningen utgår ifrån, är marknadsmässigt. Metoden innebär också att Entreprenören undgår att redovisa kostnadsnivån för olika material i samband med att anbud lämnas (detta kan ske genom anbud från leverantörer avseende aktuellt projekt eller fakturor från inköp för vilket projekt som helst om inköpen gjorts vid tidpunkten för anbud). 

Tingsrättens dom

Utgångspunkten för tingsrättens dom är att entreprenören har bevisbördan för att kostnadsökningen varit av den storlek som entreprenören gör gällande.

Tingsrätten konstaterade att den första frågan som skulle prövas var om entreprenören hade styrkt att denne drabbats av en kostnadsökning. Entreprenören hade åberopat en omfattande Excelfil över resultatet av beräkningsmodellen. Vidare hade entreprenören låtit en auktoriserad revisor från PwC granska Excelfilen med utgångspunkt från en projektrapport som baserades på entreprenörens huvudbok.

Revisorn hade gjort stickprov av fakturorna som visade verkliga kostnader och då inte sett några avvikelser. Kostnaden skiljde sig dock nästan genomgående mellan kostnaderna i projektrapporten och redovisad kostnad i Excelfilen. Revisorn uppgav i förhör att denne inte haft i uppdrag att dra några slutsatser eller ge något bestyrkande och att det var upp till entreprenören och tingsrätten att dra egna slutsatser. 

Tingsrätten uppgav, för det första, att entreprenören inte visat att entreprenören hade drabbats av några faktiska kostnadsökningar av betydelse. Det hade, enligt tingsrätten, inte ens påståtts att leverantörerna hade fakturerat sina ökade kostnader (med undantag för ett fall). Därefter anmärkte tingsrätten, för det andra, att det inte framgått vilka fakturor revisorn hade granskat. Tingsrätten konstaterade sen att entreprenören inte presenterat sin kalkyl och att det således inte framgick vilket pris entreprenören hade kalkylerat med för respektive varuslag eller vilket riskpåslag entreprenören hade gjort. Tingsrätten var tydlig med att det i avsaknad av kostnadskalkyl och verifikat inte var möjligt för vare sig tingsrätten eller beställaren att bedöma den faktiska kostnadsökningen. Slutsatsen var enligt tingsrätten att entreprenören inte hade styrkt sina ökade kostnader.

Hur tingsrättens bedömning hade fortlöpt om entreprenören väl passerat det första ledet i bedömningen vet vi inte. Redan här avgjordes nämligen frågan då tingsrätten fann att entreprenören inte hade styrkt sina (faktiska) kostnader. Ersättningskravet för onormal kostnadsökning ogillades därför.

Vi följer utvecklingen framöver

Tingsrättens dom är överklagad till Göta hovrätt (mål nr T 3368-24). Tingsrätters avgörande är inte vägledande praxis. Hovrätternas avgöranden kan däremot vara vägledande och därför blir det mer intressant att följa hur hovrätten resonerar. 

Sedan tidigare finns ett annat omtalat pågående mål med ersättningskrav för onormala prisökningar på material i Örebro tingsrätt (mål nr T 715-23). Det målet ser ut att kunna bli avgjort först under nästa år. Om det överklagas är det även i det fallet Göta hovrätt som tar upp frågan.

Mer praxis från andra håll kan vara att vänta. Tuffa tider är ofta tvistedrivande, och byggbranschen har haft det väldigt tufft på senare år till följd av Covidpandemin, höjda räntor, kriget i Ukraina mm. Tvister tar dock tid att tröska igenom så än kan det dröja innan vi får mer klarhet i hur bestämmelsen i kap 6. § 3 ska tillämpas.

—-

JKN Advokat är en advokatbyrå specialiserad inom entreprenadrätt och anlitas flitigt av såväl entreprenörs- som beställarsidan. Vill du ha hjälp att driva ett krav eller bestrida ett krav – vare sig det gäller kap. 6 § 3 eller något annat – går det bra att kontakta mig eller någon av mina kollegor.

Artikeln skriven av Cecilia Wesslén Mikaelsson
Advokat på JKN Advokat
070-823 93 74
cecilia.wesslen@jkn.se

See more articles